Mildrid

Jag slänger in en pausbild på min andra CGP, Mildrid.
Har just skrapat och slipat botten efter lite fuktinträngning. Nu ska det oljas tills det är mättat.

Vevtapp

Så här smörjs vevtappen.
Olja från lubrikatorn droppar ner i ringen, och slungas vidare ut till tappen.

En oerhört märklig historia

Nu är vevaxeln ute ur blocket.
Det mittre vevlagret visade sig ha en innerdiameter på 75mm medans tappen till densamma har en diameter på 70mm!

Detta har man ju funderat en hel del på. Att det redan från början var meningen att motorn enbart skulle lagras på dom yttre lagrena känns osannolikt, men det finns å andra sidan ingen smörjkanal till mittenlagret...

Om den nu enbart ska vara lagrad på yttertapparna, så undrar man ju varför mittentappen är slipad och dessutom inte grövre än vad den är. Jag misstänker att axeln lär flexa ordentligt utan en lagring i mitten. Kolvar och stakar väger ju en hel del.

En möjlighet skulle ju kunna vara att någon svarvat ur lagret av okänd anledning vid en tidigare renovering.
Motorn bär i övrigt på gott om bevis för att den som senast renoverade motorn borde ha hållt sig med annat...

Demontering

Demonteringen av motorn fortskrider.
Svänghjulet hoppade snällt av med lite hjälp av värme.

En ball grej är att tanken är trycksatt då den sitter under pumparna. Kopparröret i framkant på motorn har en liten backventil där den går in i vevhuset. Eftersom tändkulor är tvåtaktare så blir det ju ett fullt tillräckligt tryck i vevhuset för att trycka upp till pumparna.
En smart lösning som jag aldrig har sett förut, men som kanske var vanlig. Någon läsare kanske vet?

Motormek

Motorn demonteras i sakta mak varje fredagskväll.
Då röks det cigarr, tas lite starkt, och mekas.

Intrycket är för det mesta mycket positivt över den oerhört goda kvalité som detaljerna uppvisar.
Men det finns även undantag...
Smörjspåren i vevlagret ser ju ut att vara gjorda med ett päronåder. Detta kan omöjligt vara orginal, utan måste ha varit utför av någon med aningen lågt ställda krav. Inskavningen av lagrena är inte heller dom imponerande.

Imponerande är dock den fjäderbelastade brons-skrapan som ser till att kolvbultslagret får en adekvat mängd olja.

Vevstakarna har storändar av någon form av rödmetall troligen brons, resten av staken ser ut att vara handsmidd av grova arbetarhänder.
Delarnas skruvförband bjuder på både kontramutter och saxpinne, så det ska till rätt mycket otur för att det ska gänga upp sig.

Motor nummer två...

Det är inte ofta tändkulor med tvenne cylindrar dyker upp på marknaden, men plötsligt händer det, och en Skadia dessutom!
Konstigt nog så blev priset överkomligt, så nu står motorn hemma i verkstaden.
Den har tillhört en man som hade en dykarfirma för länge sedan, och har stått orörd i femtio år.
Gubben hade dock haft ordning med sig och pluggat ljuddämparen, så  motorn är helt rostfri invändigt.

Denna motor är lite märklig då det är en flercylindrig frislagare. Dessa har tyvärr dåligt rykte, men om det finns fog för detta vet jag inte. Någon som har erfarenheter inom området får gärna höra av sig.

Av den information som jag har lyckats få fram så ska Skandias motorer med 130mm i borr ha 120mm i slag och således vara överkvadratisk.
Denna motor har dock stöddiga 200mm i slag! Det lär vara en synnerligen lågvarvig pjäs.

Om det är en sån här Skandia som suttit i Wiking XI är svårt att säga, men bredden på orginalbädden stämmer i alla fall.

I vinter börjar jag med omspantningen, men säkert kommer jag kunna uppdatera lite vartefter motorn demonteras innan dess.